Vattenkranar av plast är en relativ ny produkt, men kranar har funnits i åtskilliga århundraden i olika formar under människans tid på jorden.
Dagens vattenkranar
En vattenkran till kök eller till en trädgårdsutkastare med anslutningsmöjlighet till vattenslang, är en ursprungligen en teknisk anordning som används till att tappa upp vatten, är idag också en designprodukt med olika funktioner. Benämns numera för blandare, som med hjälp av ett eller två handreglage blandar varmvatten med kallvatten för vattenkranar i kök och badrum.
En manuell handdusch hade förr i tiden en kran för vartdera inloppsrör, med det har blivit allt vanligare med en gemensam kran och en temperaturvred. Temperaturvredet är idag oftast termostatstyrd som gör att vattentemperaturen håller sig konstant även om temperaturen i varmvattenledningen ändras. Detta kan uppstå i villor med en lång varmvattenledning från och till varmvattenberedaren, som oftast är placerad i förrådet eller dylikt.
Träkranen
Träkranen är starkt förknippad med vintunnor och även öltunnor. Har används i flera århundraden och fungerar alldeles utmärkt än idag, det finns något speciellt med en träkran som är svårt att definiera. Det är en blandning av vätskan och trätunnans dofter med källaren eller värdshusets eller den lokala pubens plats som på ett speciellt sätt ger en stark karaktär till denna kran.
Mässingskran
Vattenkranar av metall finns och funnits åtskilliga århundraden, idag finns det att köpa trätunnor för vinboxarna och till den kan man köpa en mässingskran. En vattenkran i mässing är något som jag själv gillar väldigt mycket. Många av dessa är utformade i någon form av ett djur, oftast ett lejongap. Man kan trycka på en knapp eller vrida om den oftast smäckra kranen, för att få ut vattnet. Dessa underbara kranar finns ofta runt medelhavet på många torg, även den minsta by har någon form av vattenfontän eller kran av något slag.
Vatten – Ånglok
Vattenhästen är en vattenkastare, en viktig teknisk anordning som fanns vid järnvägarna på ånglokens tid, avsedd för att ge möjligheter att distribuera vatten till ånglok. Det gick åt en del vatten under driften och för att säkerställa vattentrycket var det viktigt att kunna fylla på vatten till loken under dess färd.
På järnvägsspråk kallas detta att ta vatten, vattentagning och till detta använde man sig av så kallade vattenhästen. Den kan liknas vid en stor vattendunk med kran som kan vridas ut över spåret. Inte sällan var vattenhästen kopplad till ett mindre vattentorn från vilket vattnet rann med självtryck till vattenhästen eller till anslutning till någon sjö, då använde man sig av en pump för att få upp vattnet, antingen med eldrift eller manuellt.
Många av oss har sett dessa vattenkranar i vilda västern-filmer, oftast i dramatiska scener som rån eller annan skjutuppgörelse.